lördag 31 juli 2010

Mui Ne


Efter fem timmar på lokalbuss från Ho Chi Minh City till Mui Ne var juice på hostelet välförtjänt.



Fruktförsäljning på stranden.


Solnedgång vid stranden. Obeskrivligt vackert efter några dygn i skitiga Saigon.

Som ni ser blev jag nästan frälst. Emma kallar detta för "Livets Ord-bilden". Jag kallar den för "den sjukligt fula bilden".




Den gamla och havet?


Lite kvällsöl på stranden.


Lite Saigon vid havet ger en lyckad kväll. Tyvärr hittade vi inget nattliv att tala om i Mui Ne.

Vi fick roa oss på annat sätt. Anledningen till mitt skrattanfall är Emmas ilska över att jag inte sitter som en katt tillräckligt verklighetstroget.

Var hon själv så mycket bättre då?

Andra dagen var det strålande sol.

Det fanns en väldans massa kite surfare i Mui Ne eftersom vinden är bra för det tydligen.

Tyvärr var vädret lite väl fint och havet lite väl lockande, så blekansikte blev i det närmaste brännskadad denna dagen. Nu är det bra igen dock. Lite blåsor på låren som kvarstår bara=)
På eftermiddagen vid fyratiden kom monsunen och med den 16 timmars strömavbrott. Det är inte kul när man har solfrossa och feber kan jag berätta.
Skymning nummer två i Mui Ne.


Lite kokosjuice innan avfärd tillbaka till storstan.

fredag 30 juli 2010

nam nam

Att vandra runt i Saigon/Ho Chi Minh City är ett litet äventyr i sig. Jag visar...

Saigon River är inte någon skönhet direkt, men den är liksom förutsättningen för att staden finns just här, så vi börjar med en bild på den.
Emma tycker att den där fågeln ser lite gapig ut.
Slapper å lidt han da.
Motorcyklar överallt i hela staden.
Gatuförsäljning, också överallt i hela staden.

Också lite sömnig. Hon är dock ursäktad, hon har ju levt länge.

Eftersom det är monsunperiod i Vietnam fick vi ta lite regnpauser på våra stadsvandringar. Här äter jag vietnamesiska Phoo nudlar och Emma några vårrullar.
Plötsligt förstår jag varför Emma så gärna ville åka till Vietnam. Hon har en franchisetagare här tydligen.
Jag vet inte vad de gör, men det ser exotiskt rörigt ut på något vis.
Barberargatan med barberare som barberar barbarer på barer. (sjukt dåligt skämt I know).

En fruktförsäljare som tar en liten regnpaus precis utanför vårt hostel.

Vietnamesiska nudlar, icke friterade. Mums!

Besök på War Rememberance Museum. Inledande ord från amerikanska konstitutionen underskriven 1776.

Många riktigt jobbiga bilder från Vietnamkriget.


Det fanns även en del av utställningen där de visade hur fångar kunde ha det under kriget.
Lite fel tillfälle att spexa kanske, men vissa kan inte hantera känslor.
Kvällning över Ho Chi Minh City.

Lite karaeokefest är väl aldrig fel?

Kommunistarkitektur och staty över Mr Ho Chi Minh himself.

En dag råkade vi komma till den värsta slumen jag någonsin varit i. China town i Ho Chi Minh City. Här såg vi folk kasta massa skräp i kanalen och givetvis såg man råttor springa omkring där nere.

Egentligen var vi bara här för att se lite pagoder och tempel. Se så glada vi blev när vi hittade några.
Tittar ni riktigt noga på mitt ansikte här så ser ni den brännskada jag ådrog mig vid kusten. Dock har jag ömsat skorpor och skinn två gånger om och tror inte att det blir något bestående :)
Imorgon kommer bilder från Mui Ne Beach. wihooo



måndag 26 juli 2010

the tunnels

Förvånansvärt pepp för att vara på krigshistorisk mark. Till höger syns för övrigt den amerikanska kvartetten som ingick i vår grupp.


Elly, vår guide eller killen med världens roligaste engelska, demonstrerar gerillavapen från 70-talet.


Kvarlämnade amerikanska vapen från 70-talet.


Nyfiken som hon är, den lilla, hittade Emma en lucka i marken. Där skulle hon ner.

Där kan hon sitta med sig!

Dags för den stora uppgiften. Nu gäller det att inte backa.

Emma tar det lite lugnt i Cu chi tunneln. Kriget varade ju ändå i tjugonånting år.


Jodå, bara hundra meter.


Aaaaah, springa springa! Man vet aldrig vem som kommer efter en.



Och så var vi framme. Lite för fort visade sig eftersom vi inte återfann gruppen på ett tag. De hade gått upp lite tidigare. Mörkt sa dem. Trångt sa dem. Insekter sa dem. Skitigt sa dem. Fuktigt sa dem. Obehagligt sa dem. Har ni aldrig varit på sjöbo marknad sa vi.

Den guidade turen avslutades smakfullt nog vid en skjutbana där man kunde prova på de olika vapnen som använts under kriget. Man fick betala per skott.


Av vår grupp på 20 turister var det bara fyra som ville skjuta efter att ha hört hur många civila som dött under kriget, hur mycket landet fortfarande lider och träffat handikappade från kriget. You guessed it! God bless the Americans.

We are not in Kansas anymore. Vilket ljud alltså. Jag gick och köpte en glass istället.
Yes, getting down and local.


King Cong?